Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Semesterlunk

I år har jag valt att dela upp min semester. Jag har varit ledig i tre veckor, är nu inne och jobbar en vecka för att sen åka till Sardinien i en vecka med mina fina grabbar.

Det är längesen jag jobbade en period när de allra flesta har valt att ha semester. Runt omkring är det lugnt, stilla och väldigt lite människor i rörelse. Egentligen finns väldigt mycket tid att få något gjort. Hittar dock inte riktigt motivationen att sätta fart. Ska ju ändå vara ledig en vecka till, det finns ingen att ”ha möten” med eftersom alla är lediga. Det är verkligen en annorlunda känsla, att sitta vid sitt skrivbord och inte behöva fundera på vem jag ska träffa i nästa möte, vad mötet handlar om, vilken tid det börjar och vilket mötesrum jag ska infinna mig i. Det enda mötet jag har i min kalender är lunch med en kollega på torsdag kl 11. Så borde det vara oftare.

Snart är det dags att gå hem byta om till ridkläder och sen åka ner till stallet för ännu en kväll tillsammans med dessa fantastiska djur. Kurskväll 2 av 5. I går red jag två pass, ett på fantastiska Vincent och ett på hans bror Amadeo. Kursen går ut på att jag ska få bättre sits och balans. Det är helt underbart kul att rida och jag känner mig full av glädje och energi när jag åker hem i slutet av kvällen.

Här en bild av fina Vincent.

20161127_122538211_iOS

//Hästälskaren

Annonser

Ridläger

För ganska exakt 35  år sedan åkte jag på ridläger för första gången i mitt liv. Det var en härlig vecka med massor av ridning. Vi var ett helt gäng kompisar som åkte iväg tillsammans. Det kändes tryggt då när jag bara var 12 år, att ha någon med som jag kände. När det var dags att åka hem hade jag fått flera nya vänner som jag höll kontakt med i flera år efter. Vi brevväxlade 🙂

20160710_140919854_iOS

Sommaren 1981 var jag på ridläger i Enköping på Skälbygård och hästen som var ”min” den veckan hette Baltzar.

Nu är det dags igen. Denna gången bär det av till Trosa. Vi som åker är en mix av ”vuxna tanter” och deras barn. Än så länge har inte min son något intresse för ridning så jag åker själv med mina fina vänner och deras barn.

Jag har en känsla av spänning, förhoppning och glädje i kroppen. Det är så härligt att vara med hästar. Jag ser fram emot en vecka med hårt arbete, härlig ridning och härligt umgänge med roliga människor. Att vara på ridläger innebär inte bara ridning utan även att ta hand om hästarna, stallet och hästarnas utrustning. På äldre dar är jag inte lika modig som jag var förr så nu känns det lite nervöst över vilka hästar som finns. Är dom snälla? Får jag den trögaste kusen? Troligen får jag den största 😀

/Pirrar i magen

Terminstart

Man kan inte beskylla mig för att uppdatera här frekvent. Livet rullar på i hög hastighet och mina prioriteringar ligger på andra saker. Ibland får jag dock för mig att jag ska skriva några rader, som idag…

I dag har varit en viktig dag för sonen. Han har börjat i en helt ny skola. Dom öppnade fritids idag och första dag för skolan är på onsdag den 20 augusti. Nu blir saker annorlunda, förskolan är slut och skolan börjar. På väg till skolan i morse sa sonen: ”Mamma, det känns som att jag har massor med löss i magen, dom springer omkring och det killas”. 

Det var hans sätt att beskriva att det var spännande och som jag skulle sagt, ha fjärilar i magen. 🙂

På min fråga om vad han tänkte om att börja skolan sa han: ”Jag hoppas att jag får bra vänner”.
Ganska rimliga förväntningar tycker jag.

Nåväl, inte bara han har terminstart, även jag. I kväll är det dags att kliva upp på hästryggen igen efter två månaders uppehåll. Det ska bli jättekul men jag är också lite pirrig. Undrar vilken häst jag får och om det kommer att gå bra. Jag får tänka som jag sa till sonen, ”om du vill att det ska bli bra så blir det bra, man kommer långt med tankens kraft”.

/Positiva tankar

Måluppfyllnad

Förra året vid den här tiden så var jag jättestolt. Jag hade klarat av att nå mitt viktmål. Jag hade gått ner 36 kg och för första gången sen gymnasietiden kunde jag säga att jag var normalviktig. Jag var otroligt målmedveten och fokuserad för att nå mitt mål under viktminskningen, i alla fall dom 5 första månaderna. Det var enkelt och jag rasade i vikt. Sen kom sommaren och jag hade i förväg bestämt mig för att tillåta mig ett undantag per vecka. Alla undantag planerades noggrant och jag njöt av dom i fulla drag. Det kunde vara att jag skulle få dricka ett glas vin, äta en glass eller äta något som jag hade undvikit under viktminskningen för att nå snabbare framgång. Hösten och vintern blev inte lika lätta eftersom det tog längre tid att tappa vikt, men jag nådde målet strax före jul 2012.

Under första halvan av 2013 så pendlade jag upp och ner ca 3 kg. Jag tränade som tidigare och det kändes okej att vågen rörde sig i den häraden. Sen i höstas hände något. Jag tappade all motivation till träning. Jag började slarva mer och mer med maten. Planerade inte längre för alla tillfällen när jag skulle äta något gott, det kom av sig själv bara, hela tiden. I december nådde jag någon slags maniskt beteende när det gällde godis igen. Varje dag åt jag något sött. Varje dag! Det säger sig självt att jag inte kan hålla vikten när jag trycker i mig mycket mer energi än det som jag förbrukar.

Hur är jag funtad egentligen? Jag börjar fundera… Vad är det som gör att jag överger min framgång och det jag kämpade så för. Med facit i hand så slutade mitt första år på + 8 kg. Inte bra. Alla kläder börjar bli för små och det spänner och klämmer. Fy bubblan!

För två veckor sedan bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag har återupptagit träningen och satt ett viktmål. Jag har även satt ett kortsiktigt konditionsmål, men även ett mer långsiktigt. Kommer tillbaka till det i senare inlägg. Jag tänker om jag skriver det här blir det svårt att strunta i det. 🙂

Det har börjat bra. Under dom två första veckorna har jag tappat 2,4 kg. Detta genom att endast utesluta onödigt småätande och sötsaker samt att jag bara äter kolhydrater på morgonen. I övrigt äter jag allt. Håller tummarna för att det fortsätter i samma riktning. Just nu är jag i alla fall motiverad till att lyckas, vet inte hur jag ska få motivationen att stanna, men jag börjar så här.

Tack för idag!

Mitt senaste inlägg var i maj, man kan väl säga att jag inte satsar på att nå någon bloggtopplista. 🙂 Vill i alla fall skriva några rader. Mycket händer runt om mig och livet rusar fram. I bland känns det som att jag inte hinner reflektera över vad som händer. Vi var t ex i Grekland för två veckor sen. Tillbringade en vecka på Sunwing Resort Kallithea på Rhodos. Veckan erbjöd värme, sol, bad och mycket god mat.

Första två-tre dagarna var jag stressad och hade dåligt samvete över lite olika saker. Bland annat saker som jag inte hade hunnit fixa på jobbet innan jag gick på semester men även över att min kära man var den som hela tiden skuggade sonen i poolen medan jag kollade på jobbmejl i mobilen varvat med lite läsning i solen. De korta stunder som sonen ville vara uppe ur vattnet såg jag till att han höll sig på solstolen tillräckligt länge för att bli varm igen samt lite ny energi i form av kex, dryck och frukt. Jag hade även dåligt samvete över att jag inte lyckades äta bra, det slank ner alldeles för stora portioner och tallriken innehöll ganska mycket onyttigt och onödigt. Självklart ska man kunna äta av allt, men kanske inte varje dag och i den mängden.

Efter en ”inre dialog” bestämde jag mig för att sluta läsa jobbmejl, vara närvarande i det som händer runt mig samt att göra aktiva val över vad jag ska äta. Har jag medvetet valt att äta det så är det lite svårt att skuldbelägga sig över det. Sagt och gjort, telefonen fick stanna på rummet, jag ägnade mer tid till Felix när han ville ha den och passade på att njuta av att få läsa i solen. När jag sen gick till buffén för att äta tittade jag noga igenom vad det fanns att välja på och komponerade ihop en tallrik som kändes bättre. Jag fortsatte även med dessert, men kanske åt en halv istället för två olika. Det blir inte godare för att man äter mer!

Vår son är ju lite av en ”rymmare”. Något fångar hans intresse och han följer det och går iväg. Han är inte speciellt orolig om mamma eller pappa kommer bort. Det i kombination med att han gillar och bada och är helt orädd för vatten gör att vi måste övervaka honom hela tiden. Jag menar verkligen hela tiden… det räcker att man vänder bort blicken i 5 sekunder så har han hunnit upp ur poolen på andra sidan och är sen på väg mot den andra stora djupa poolen. Själv tycker han att han kan simma så vi behöver inte oroa oss, det gör inte saken lättare.

Han kan simma under vatten och korta sträckor ovan ytan. Mest gillar han att dyka och hämta saker på botten. Han är lite som en val i vattnet. Han suger i sig lite luft och dyker. Efter en stund börjar luftbubblorna komma upp till ytan och strax därefter studsar han upp från botten för att hämta lite ny luft. Han ska bli dykare när han blir stor, det är i alla fall hetaste tipset just nu.

Nåväl, veckan gick alldeles för fort. Jag hade gärna stannat en vecka till. Skönt att ha några måsten som knackar på, ingen matlagning, städning eller annat vardagsbestyr, bara härligt umgänge med familjen där man gör det som faller en in.

På lördag jag och maken besöka öl- och whiskymässan i Nacka medan liten får stanna hemma och hänga med en av mina kompisar. Jag vet att dom kommer att få mysigt här hemma och vi får lite egen tid utan barn vilket alltid är bra. Söndag erbjuder en lugn dag utan planer, ser fram emot det.

Må så gott!

Mission accomplished

I tisdags gjorde jag det jag satte upp som mål när jag började min viktresa 1 mars förra året. Själva viktmålet nådde jag strax före jul, men ett annat mål var att springa Vårruset 2013.

I somras och höstas löptränade jag en hel del men sen har jag inte kommit igång efter vintern. Har sprungit tre gånger senaste månaderna o(om man inte ska räkna alla gånger som jag springer till pendeln) och var lite nervös inför att springa 5 km. Så långt har jag inte sprungit innan, inte utan att gå på slutet i alla fall.

Det kändes bra när jag kom ut till universitetet. Mötte upp några gamla kollegor från Tieto och värmde upp tillsammans med tusentals kvinnor. I och med att jag inte har löptränat så tänkte jag att allt som är under tiden jag gjorde för två år sen är bra. Då gick jag runt och det tog ca 60 minuter.

När jag kom i mål så svärmade känslorna över och det kom några tårar faktiskt. Inte bara slog jag tiden, jag gjorde det genom att springa hela loppet, gick inte ens när jag drack vid de två vätskestationerna. Runkeeper gav mig facit när jag stannade. 5,53 km på 34 min 57 sekunder. Det ger en snittid på 6.20 min/km. Det är personligt rekord för min del. Inte för att jag ska bli någon maratonlöpare, men det är ändå kul att se sin egen utveckling.

Idag är jag nöjd och glad över min prestation, lite stel men mycket nöjd. Känner mig peppad att fortsätta att utvecklas som löpare. Min vision är ju trots allt att löpning ska bli mitt nya ”godis”. 😝

/Tack för idag!

Hur går det?

Nu har det gått drygt två månader sen jag nådde mitt viktmål och jag har klarat av att hålla det. 🙂

Snart är det dags att att börja löpträna igen på allvar. Tänkte köra ett program under tolv veckor där målet är att man ska kunna springa en mil när det är klart. Meddelar när jag är på gång.

Simma lugnt!